När man reser utomlands är det ju inte helt ovanligt att man slås över hur annorlunda miljön är jämfört med hemma i Sverige. Det är inte bara det uppenbara i att själva natur och landskap är annorlunda. Det kan man ju liksom redan räkna ut. Det handlar om platsens miljö och kultur. Men framförallt blandningen av de två. Dels hur man bygger samhällen utomlands och dels vilken miljösyn man har i dessa länder och hur denna syn påverkar samhällets uppbyggnad.

Reser man till exempel till Marocko kan man lätt bli skärrad över hur de ser på sophantering, återvinning och djur och natur. Att se stackars gathundar stå och äta av en brinnande sophög, tillsammans med getter, är ingen ovanlig syn i småstäder på den nordafrikanska landsbygden. Som svensk är det lätt att bli upprörd då vi aldrig skulle sätta eld på sopor, slänga plast på gatan och framför allt behandla djuren som smuts. I Sverige pantar man sin plast och skämmer bort sina husdjur med alla möjliga lyxiga produkter för hundar.

Hund i eftermiddagssolen

Vems miljösyn är korrekt?

I många andra länder på jorden verkar helt enkelt människan och hennes behov vara överordnade miljö och natur. Därför är det lätt att säga att det är just kulturen som påverkar ett samhälles miljö. En civilisation kan vara mycket självisk helt enkelt. Det är inte förrän man har teknologin och en högre samhällelig utveckling och trygghet man har råd att lyfta blicken och se utanför människans direkta behov och titta på hur vi kan bevara vår jord för framtidens mänsklighet. Saker och ting tar sin tid. I frågor om bistånd kan inte miljön alltid hamna först. Istället måste man satsa på politisk och social trygghet. Sedan kan en medvetenhet om miljön ta form.